The deep shit era – eller, samarbete är den enda vägen
Många företag trasslar till sin kommunikation i sina försök att anpassa sig till allt som händer just nu vad gäller kommunikation och interaktion. De behåller sina gamla etablerade besluts- och styrelement samtidigt som de på ytan försöker framstå som snabbkommunicerande och dialogskapande. Det går inte, vad som sägs utåt måste som alltid spegla vad som finns inuti, idag mer än någonsin. Det svåra är att förmå alla i ett företag att våga samarbeta kring företagskommunikationen, inte bara på top managementnivå utan i hela organisationen.
Vad som behövs är mångfald i de team som bygger kommunikationen. Det funkar inte att bara plocka äldre damer och herrar med gedigen erfarenhet. Det funkar inte heller att bara bygga kommunikationsteam på unga sociala medie geeks, eller för den delen med bara marknadsfolk, bara PR personer eller bara webbarkitekter. Idag mer än någonsin behöver vi hela spectrat av olika kompetenser.
Vi behöver också lära oss att respektera varandras olika infallsvinklar och erfarenhet. Det senare är säkert det svåraste, inte sällan faller lysande kommunikationsidéer på människors rädsla för att samarbeta och släppa in personer som är starkt olika dem själva. Allt från direktörer till webbdesigners till reklamfolk till pressekreterare till facebookkampanjare till miljöchefer och många fler arbetar med kommunikation. Det företag som hittar ett management som triggar dessa att fullt ut samarbeta och lyssna på varandra kommer att bygga framtidens starka varumärken. De företag som lyckas med detta kommer också att kunna ta tillvara gammal och bra erfarenhet och kompetens och modifiera den så att den hittar sin plats i denna nya era. Jag kan i detta sammanhang inte låta bli att citera vad Pontus Schultz på Veckans Affärer sa på SIME konferensen i höstas:
“Media is in deep shit right now. We have not been good at change and have not notices the changed media landscape in time. There is a risk that you forgot what you where really good at in the old world in this transition era.”
Det stämmer väldigt väl på mediebranschen, men också på alla det stora företag som nu står på sina betongkolosser och varken tar sig frammåt eller bakåt. Personalen blir skärrad och ansvariga chefer håller krampaktigt i den makt och de resurser de har lyckats tillskansa sig. Risken är, precis som Schultz säger, att företag glömmer bort vad de egentligen är bra på, och fokuserar på att försöka vara interaktiva och skapa någon sorts modern kommunikation. Vinnarna i detta blir de företag som lyckas skapa en kultur som belönar samarbete och interaktion över avdelningar och hierarkier och som lyckas kombinera gammal erfarenhet med nya djärva grepp.
