Preferens PR

Summering av intryck #SIME10 och #SIME10np

SIME är en konferens som varje år under två dagar samlar en rad IT, internet och sociala medieprofiler under samma tak. I år bjöd SIME in även ett antal Non Profit företag till ett prarallellevent, SIME Non Profit. Nedan några av mina intryck från SIME 2010. Det ska sägas att jag sprang mellan de två eventen, så allt finns inte med nedan utan de inslag som jag valde att se.

SIME inleds med ett skönt och bra tal av Ola Ahlvarsson, Mr SIME Himself, kallad Ola nedan. Bland annat berättar han att platstjänster – Location Based Services – är det nya svarta.  Senare under SIME konferensen påstår Alexander Bard att Location Based Services är något för internets underklass, en diskussion som fick mothugg av Andrew Keen (författare till läsvärda The Cult of the Amateur) som också ifrågasatte huruvida det finns en över- och underklass på internet. Uppfriskande diskussion mellan Bard och Keen. Publiken applåderade medan en del av Twitterflödet ifrågasatte syfte och mål med framträdandet.

SIME Non Profit – härlig sharing arena där IT och kommunikationskunniga träffar Non Profit organisationer. Intressanta diskussioner uppstår. Parallellt på Twitter uppstår diskussionen om det verkligen är rimligt att dela upp organisationer i Profit och Non Profit. Relevant fråga med flera svar. Förslaget Good Profit kom fram på Twitter. Kloka Claudia Gonzalez berättade om den kampanj hon skapat för The Global Fund för att dra in pengar till bromsmedicin för aidssjuka mammor. Gonzalez är verkligen en hjältinna! Blandad reaktion i Twitterflödet. Ingen ifrågasatte syftet med Non Profit delen av SIME, men det var personer med tydlig IT profil som inte hade Non Profitorganisationer som sitt främsta intresse. Alla kan såklart inte intressera sig för allt.

Det pratades också om (den eventuella) sammansmältningen mellan journalistik och marknadsföring. På scen kom man (nog) fram till att en viss sammansmältning finns och att den ökar. Twitterflödet tyckte något annorlunda och höll hårdare på journalisters oberoende och integritet.

Augmented reality fick sin plats även på denna konferens. Såklart ett spännande fenomen som i viss form platsar i forat. Denna gång var det små robotgubbar som fick slåss med varandra på en duk, min 8-åring hade älskat det. Jag fattade nog inte vitsen med det inslaget fullt ut… Vissa på Twitter tolkade det som ett reklamavbrott.

På dag två talade bland annat Microsofts Michael Dwan, Global Director of Creative Solutions for Advertising. Han hävdade att vi fortfarande inte har lärt oss storytelling på nätet och att de flesta företag behöver fördjupa och förbättra sina berättelser. Något som också citerades på Twitter. Dwan ser digitala plattformar som ett komplement till tv reklam och för att kommunikationen i digitala kanaler ska bli riktigt bra måste de beaktas på ett väldigt tidigt stadium i planeringen av en kampanj.

I diskussionen framkom också åsikten att det vi ser nu inte bara är en teknisk revolution utan också en kulturell dito. Dialog via ny teknik är en viktig del i många människors liv och gör ofta deras liv både lättare och socialare hävdar Dwan. Begreppet sociala objekt kom också upp, även om uttrycket inte användes. Folk vill bli underhållna eller få något som gör deras liv bättre i någon mening, och detta något måste byggas in i kommunikation och produkt redan på planeringsstadiet.

För att exemplifiera Dwans förhållningssätt bjöd man upp personer från Volvo, Reebook och Procter & Gamble på scen. Reebook visar en vad de anser lyckad reklamfilm. Många på Twitter reagerar på att den bygger på supertraditionell sexism. Vick-på-rumpan reklam känns inte så fräscht och nytänkande direkt. Vad jag saknar i den här panelen är en diskussion om hur dialog och interaktion uppnås. Volvo tangerade området genom att säga att varje kund och varje kontakt de har kan skriva och berätta om Volvo och att alla Volvos kontakter ska bemötas som om de vore journalister. Volvos representant underströk detta genom att svara extremt medietränat på alla Olas frågor. Oavsett, Ola  älskar rollen som soffintervjuare och det märks att han fått rutin på detta fora. Ola Winfrey Show, sagt med kärlek.

Något senare kommer Matthias Lufkens frånWorld Economic Forum upp på scen och berättar hur världens stora ledare använder Twitter. Underhållande och intressant. Visst ni till exempel att Barack Obama och Rysslands president Medvedev följer varandra på Twitter? Eller att Hugo Chavez Cadanga har mer än 1 miljon followers? Han nämner också att vissa CEOs använder Twitter som ett intranät för att inspirera och utbilda sin personal.

Därefter kommer Joakim Jardenberg upp på scen och gör Olas soffa tillsammans med Matthias Lufkens. De pratar sociala kanaler och det blir onekligen mycket koncensussnack där de sitter och håller med varandra. Jocke säger några riktigt kloka onliners , till exempel att det sämsta man kan göra är att gå ut i olika sociala kanaler och bjuda in till konversation och sedan inte svara och interagera, något som citerades och re-tweetades flitigt.

En inspirerande inslag var också en skypeintervju med Martin Varsavsky, serieentreprenör.  Han hävdar att det sämsta ett start up företag kan göra är att ta hänsyn till konjunkturer. Hög eller lågkonjunktur är irrelevant för huruvida man ska starta eller inte. Det är idén som ska vara bra, inte konjunkturen. Indeed!

Mest otippat på scen var Bai Kamara Jr , som också drog mest applåder av alla på SIME konferensen. Skön kille utan inlärda poser, med en sliten gitarr och med såå skön musik.

Starkast på scen var när en person från Ecpat inför en förstummad och förfärad publik berättar om försäljning av barn på internet. Jag ska bespara er detaljerna, men vill du skänka pengar för att förhindra något helt fruktansvärt så bidra till Ecpats verksamhet.

Sammanfattningsvis kan sägas att SIME även i år blev en mycket bra konferens med många nya vinkar på olika IT och kommunikationsfenomen.  Jag tycker också att det var starkt av SIME att upplåta sin arena till ett antal Non Profitföretag som fick interagera och ta del av all kunskap som fanns på plats. Vad jag saknade var fler kvinnor på scen. Flera tweets tog också upp detta i olika former. Det här är i och för sig inte unikt för SIME, men något jag tycker man ska beakta inför planeringen av  SIME 2011.