Bidra med något bra

Det första är att tänka ut vad du kan bidra med till din tänkta målgrupp som den verkligen behöver och uppskattar. Många som arbetar med sociala medier kallar det här bidraget för ett socialt objekt.  Tänk: vad kan jag “addera” till min målgrupp som skulle göra dem genuint glada, hjälpta eller stärkta. En generell berättarblogg som tar upp företagets allmänna förehavanden är sällan intressant. Fundera istället på vad din målgrupp inte har idag som de verkligen skulle behöva, och försök skapa det. Kanske behöver de information om hur man bäst renoverar gamla hus – skapa då den bästa sajten inom det området. Kanske behöver människorna i din målgrupp få kontakt med andra som har samma intresse kring något – skapa då en arena där de kan hitta varandra. Kanske är ditt företag ofta starkt kritiserat? Om kritiken är relevant – åtgärda givetvis vad som behöver åtgärdas och skapa handlingsplaner för hur ni ska arbeta framöver. Om kritiken däremot är mindre befogad och bygger på missförstånd, låt bloggen bli den arena där ni berättar om företagets dagliga verksamhet, vad ni gör och indirekt också vad ni inte gör.

Se till att hamna högt i Googlesök

När du hittat vad du ska bidra med, se till att din blogg hamnar högt i Googlesök. Om din målgrupp inte hittar din blogg skriver du onekligen i onödan. En bra start är att välja rätt publiceringssystem. WordPress är till exempel ett lätthanterligt verktyg som Google gillar. Sedan gäller det att skriva på ett sätt som både Google och du själv gillar. Det kan vara en utmaning, jag lovar! Ofta blir det kompromisser. Du vet var du och ditt företag gillar, se till att också ha bra kunskap om vad Google gillar. Niklas Lindqvist skriver till exempel väldigt bra om att skriva för Google. I korthet kan sägas att rätt verktyg, hög uppdateringstakt, många länkar och mycket text är viktigt för att hamna högt i sök.  Men fler faktorer väger in. Läs på, det är väl investerad tid.

Avsätt tid för att sköta bloggen

En bra blogg kräver sin tid, och en bra blogg måste komma inifrån företaget, på riktigt. Det är orealistiskt att tro att “det där med sociala medier” är gratis både vad gäller pengar och tid. Hitta rätt person eller personer inom företaget som får avsätta tid för att sköta bloggen. Plocka bort andra arbetsuppgifter så att den eller de som ska skriva verkligen har tid att sköta bloggen. Min erfarenhet är att det är bättre att ha två eller flera personer som jobbar deltid med en blogg än att ha en person som arbetar fulltid. Flera bloggare kan inspirera och peppa varandra och resultatet blir ofta mycket bättre. Vad du helst inte ska göra är att köpa in skribenter som spökskriver åt någon i företaget, det blir sällan bra och det lyser ofta igenom att texten inte kommer från personen som står som avsändare. Äkthet, ärlighet och transparens är bra ledord för bra bloggande. Bloggen ska vara ditt företags röst och inte ytterligare en reklamkanal.

Avsätt en budget

Jag har märkt att det inte alltid är självklart att bloggande ska få kosta pengar. Argumenten är att sociala medier “ju” är gratis. På sätt och vis är det sant, wordpressverktyget är gratis, att hamna högt i googlesök handlar mer om kunskap än pengar. Men, de som ska blogga för företaget behöver resurser både till bra bilder och till att kunna skapa bra sociala objekt.

Se till att det händer något nytt

När du har hittat formen och kommit igång med skrivandet så gör något nytt. Överraska dina följare.  Ge dem något som de verkligen vill ha och behöver. Har er företagsblogg blivit en auktoritet inom det område du valt så kanske du ska släppa fram en spännande gästskribent som reder ut något som läsaren behöver få utrett, eller ger konkreta råd och tips om något som är relevant för läsarna. Men framförallt, sluta inte att vara relevant och spännande för din målgrupp.

Möjliggör tvåvägsdialog

Många är de företagsbloggar som bara sänder (lägger ut material) och inte tar emot kommentarer. Det blir i längden lika kul som att sitta på en parmiddag där bara en får prata. Öppna kommentarsfälten, svara på frågor och var närvarande på riktigt. Om det känns för läskigt så går det alltid att välja att förmoderera kommentarerna, det vill säga, ni läser och godkänner kommentarerna innan de läggs ut. Känns det för tidskrävande att behöva svara på kommentarer kan ni ju vara tydliga med att ni svarar på frågor på kontorstid. Givetvis är det bättre att finnas på plats och svara på frågor dygnet runt, speciellt för ett företag som arbetar med någon form av service. Men innan ni har infört treskift i bloggverkstan är det kanske inte rimligt att finnas på plats och svara på frågor 24/7. Och beslutet går ju att tillfälligt omvärdera om behov av dygnet runt dialog uppstår.

Vet hut!

Ja, så hade min mormor sagt. Idag vad gäller bloggande säger man väl snarare: följ etiska spelregler, ljug inte, överdriv inte, var ärlig, ta inte idéer eller annat från andra utan att ge dem cred, beröm andra när det är relevant, lyssna minst lika mycket som du pratar – helst mer, ha ryggrad och stå för vad du gör. Kort sagt, låt din blogg uppföra sig på ett sätt som en trevlig och bra person hade gjort i verkliga livet. En blogg har också en personlighet, låt det bli en bra sådan.

Ge inte upp

Den sämsta och tråkigaste företagsbloggen är den som inte har uppdaterads sedan i mars förra året. Vad jag menar är att ge inte upp ditt bloggande efter ett tiotal inlägg. Om bloggen är företagets röst, vad händer då om rösten tystnar? Därmed inte sagt att du behöver uppdatera din blogg varje dag, eller ens varje vecka. Hitta en uppdateringstakt som är relevant för er och håll den. Dock är det bra att känna till att Google ser uppdateringsfrekvens som en viktig parameter för hur högt i googlesök en blogg hamnar.

Tänk till innan du hoppar

Fördelen med en företagsblogg är att den kan bli en viktig röst för ditt företag. En förutsättning är att ditt företag klarar av att leva upp till allt som krävs för att bli en bra blogg. Tänk till två gånger innan du trycker på startknappen. Skapa en plan, kartlägg det du vet om din målgrupp och skapa sociala objekt som är bra på riktigt, bestäm vem eller vilka som ska skriva och avsätt en budget. När det är gjort är det bara att sätta igång. Lycka till!

Slutligen, tack Mattias för ett intressant DM samtal på Twitter om företagsbloggande. Det gav mig skrivarinspiration!

Alla möten är förutsättningslösa och ingen behöver känna att de binder upp sig för ett åtagande genom att medverka och komma med nya infallsvinklar. Däremot får kommunikations- och IT folk som går dit en chans att använda sin kunskap och erfarenhet in i något som kanske är större och mer värdefullt än den dagliga verksamheten hemma på kontoret.

Min yogalärare skulle betrakta det här som en form av karma-yoga, att bidra och göra något bra för andra för att erhålla personlig utveckling. SIME kallar det “Embracing digital opportunities to make the world a better place”.

Oavsett benämning så är idén väldigt bra. Jag kommer att gå dit. Hör gärna av dig om du gör mig sällskap!

Brian Sollis är också inne på det här med fältstudier, men inom området sociala medier. Det räcker inte med böcker och föreläsningar för att förstå det sociala medielandskapet. För en djupare förståelse måste man andas och leva sociala medier och genom att verka förstår man de spelregler som formar detta landskap.

I det här klippet avser Sollis dagstidningars förhållningssätt till sociala medier, men det Sollis säger gäller lika väl för varumärken eller individer som vill förstå sociala medier. Det räcker inte med att gå på seminarier och läsa böcker. För att till fullo förstå kulturen och koderna i denna värld behöver man själv vara aktiv i sociala kanaler och se hur de interagerar med varandra och med verkligheten.

Den något hurtiga uppmaningen är därmed att börja utforska, på med safarihatten och checka in på Foursquare. Prata med folk, kanske på Twitter, via en blogg eller i dagstidningars kommentarsfält.  Se vad som händer. När du börjar känna dig bekväm och hittar vänner har du förmodligen börjat ta kliv frammåt vad gäller att förstå det sociala medielandskapet. Då, först då, tycker jag att man på riktigt kan förstå och planera för hur ett varumärke kan bidra på ett positivt sätt i sociala medier.

Till alla er som redan är där:  Jag vet, kalla inte sociala medier för sociala medier, för det är så mycket mer. Men vad annat kan vi kalla det? Benämningen har liksom blivit vedertagen.

Vad som behövs är mångfald i de team som bygger kommunikationen. Det funkar inte att bara plocka äldre damer och herrar med gedigen erfarenhet. Det funkar inte heller att bara bygga kommunikationsteam på unga sociala medie geeks, eller för den delen med bara marknadsfolk, bara PR personer eller bara webbarkitekter. Idag mer än någonsin behöver vi hela spectrat av olika kompetenser.

Vi behöver också lära oss att respektera varandras olika infallsvinklar och erfarenhet. Det senare är säkert det svåraste, inte sällan faller lysande kommunikationsidéer på människors rädsla för att samarbeta och släppa in personer som är starkt olika dem själva. Allt från direktörer till webbdesigners till reklamfolk till pressekreterare till facebookkampanjare till miljöchefer och många fler arbetar med kommunikation.  Det företag som hittar ett management som triggar dessa att fullt ut samarbeta och lyssna på varandra kommer att bygga framtidens starka varumärken.  De företag som lyckas med detta kommer också att kunna ta tillvara gammal och bra erfarenhet och kompetens och modifiera den så att den hittar sin plats i denna nya era. Jag kan i detta sammanhang inte låta bli att citera vad Pontus Schultz på Veckans Affärer sa på SIME konferensen i höstas:

“Media is in deep shit right now.  We have not been good at change and have not notices the changed media landscape in time. There is a risk that you forgot what you where really good at in the old world  in this transition era.”

Det stämmer väldigt väl på mediebranschen, men också på alla det stora företag som nu står på sina betongkolosser och varken tar sig frammåt eller bakåt. Personalen blir skärrad och ansvariga chefer håller krampaktigt i den makt och de resurser de har lyckats tillskansa sig. Risken är, precis som Schultz säger, att företag glömmer bort vad de egentligen är bra på, och fokuserar på att försöka vara interaktiva och skapa någon sorts modern kommunikation. Vinnarna i detta blir de företag som lyckas skapa en kultur som belönar samarbete och interaktion över avdelningar och hierarkier och som lyckas kombinera gammal erfarenhet med nya djärva grepp.

Internet präglas mycket mer än samhället i övrigt av en dela-med-sig mentalitet.  Vana internetanvändare delar gärna med sig till varandra av kunskap, av musik och av sina erfarenheter. Frågan är om dela-med-sig mentaliteten gäller i lika hög grad mellan vana och ovana internetanvändare? Eller har ett uppstått ett vi och dem, där de ovana internetanvändarna får stå för rigiditet, rädsla och konservatism medan de vana internetanvändarna anses eller anser sig stå för en cool, orädd och humanistisk “hjälpa andra mentalitet”?

Jag kan tycka mig se paralleller till sextiotalets politiska rörelser där olika politiska grupper initialt stod för kärlek, fred och förståelse men som sedemera hamnade i konflikt- och fraktionsproblematiken dels inom sina egna grupper och dels gentemot andra grupper. Det är lättare att dela med sig och vara generös mot de som man upplever som lika sig själv, och ser man inte upp kan gruppen som man anser lik sig själv bli väldigt snäv.

Vad jag hoppas är att vi har lärt oss av tidigare misstag och att mer vana internetanvändare klarar av att hålla fast vid dela med sig mentaliteten även mot andra grupper än sin egen.  Jag såg i ett kvasireligiöst sammanhang uttrycket “with sharing comes love – with love comes peace”. Sektvarning, jag vet, och det var nog precis vad det handlade om i det sammanhanget. Men kan vi applicera uttrycket på hur vi delar med oss av vår kunskap om internet så bidrar vi i bästa fall till ett mer och bättre kommunicerande samhälle.