SIME inleds med ett skönt och bra tal av Ola Ahlvarsson, Mr SIME Himself, kallad Ola nedan. Bland annat berättar han att platstjänster – Location Based Services – är det nya svarta.  Senare under SIME konferensen påstår Alexander Bard att Location Based Services är något för internets underklass, en diskussion som fick mothugg av Andrew Keen (författare till läsvärda The Cult of the Amateur) som också ifrågasatte huruvida det finns en över- och underklass på internet. Uppfriskande diskussion mellan Bard och Keen. Publiken applåderade medan en del av Twitterflödet ifrågasatte syfte och mål med framträdandet.

SIME Non Profit – härlig sharing arena där IT och kommunikationskunniga träffar Non Profit organisationer. Intressanta diskussioner uppstår. Parallellt på Twitter uppstår diskussionen om det verkligen är rimligt att dela upp organisationer i Profit och Non Profit. Relevant fråga med flera svar. Förslaget Good Profit kom fram på Twitter. Kloka Claudia Gonzalez berättade om den kampanj hon skapat för The Global Fund för att dra in pengar till bromsmedicin för aidssjuka mammor. Gonzalez är verkligen en hjältinna! Blandad reaktion i Twitterflödet. Ingen ifrågasatte syftet med Non Profit delen av SIME, men det var personer med tydlig IT profil som inte hade Non Profitorganisationer som sitt främsta intresse. Alla kan såklart inte intressera sig för allt.

Det pratades också om (den eventuella) sammansmältningen mellan journalistik och marknadsföring. På scen kom man (nog) fram till att en viss sammansmältning finns och att den ökar. Twitterflödet tyckte något annorlunda och höll hårdare på journalisters oberoende och integritet.

Augmented reality fick sin plats även på denna konferens. Såklart ett spännande fenomen som i viss form platsar i forat. Denna gång var det små robotgubbar som fick slåss med varandra på en duk, min 8-åring hade älskat det. Jag fattade nog inte vitsen med det inslaget fullt ut… Vissa på Twitter tolkade det som ett reklamavbrott.

På dag två talade bland annat Microsofts Michael Dwan, Global Director of Creative Solutions for Advertising. Han hävdade att vi fortfarande inte har lärt oss storytelling på nätet och att de flesta företag behöver fördjupa och förbättra sina berättelser. Något som också citerades på Twitter. Dwan ser digitala plattformar som ett komplement till tv reklam och för att kommunikationen i digitala kanaler ska bli riktigt bra måste de beaktas på ett väldigt tidigt stadium i planeringen av en kampanj.

I diskussionen framkom också åsikten att det vi ser nu inte bara är en teknisk revolution utan också en kulturell dito. Dialog via ny teknik är en viktig del i många människors liv och gör ofta deras liv både lättare och socialare hävdar Dwan. Begreppet sociala objekt kom också upp, även om uttrycket inte användes. Folk vill bli underhållna eller få något som gör deras liv bättre i någon mening, och detta något måste byggas in i kommunikation och produkt redan på planeringsstadiet.

För att exemplifiera Dwans förhållningssätt bjöd man upp personer från Volvo, Reebook och Procter & Gamble på scen. Reebook visar en vad de anser lyckad reklamfilm. Många på Twitter reagerar på att den bygger på supertraditionell sexism. Vick-på-rumpan reklam känns inte så fräscht och nytänkande direkt. Vad jag saknar i den här panelen är en diskussion om hur dialog och interaktion uppnås. Volvo tangerade området genom att säga att varje kund och varje kontakt de har kan skriva och berätta om Volvo och att alla Volvos kontakter ska bemötas som om de vore journalister. Volvos representant underströk detta genom att svara extremt medietränat på alla Olas frågor. Oavsett, Ola  älskar rollen som soffintervjuare och det märks att han fått rutin på detta fora. Ola Winfrey Show, sagt med kärlek.

Något senare kommer Matthias Lufkens frånWorld Economic Forum upp på scen och berättar hur världens stora ledare använder Twitter. Underhållande och intressant. Visst ni till exempel att Barack Obama och Rysslands president Medvedev följer varandra på Twitter? Eller att Hugo Chavez Cadanga har mer än 1 miljon followers? Han nämner också att vissa CEOs använder Twitter som ett intranät för att inspirera och utbilda sin personal.

Därefter kommer Joakim Jardenberg upp på scen och gör Olas soffa tillsammans med Matthias Lufkens. De pratar sociala kanaler och det blir onekligen mycket koncensussnack där de sitter och håller med varandra. Jocke säger några riktigt kloka onliners , till exempel att det sämsta man kan göra är att gå ut i olika sociala kanaler och bjuda in till konversation och sedan inte svara och interagera, något som citerades och re-tweetades flitigt.

En inspirerande inslag var också en skypeintervju med Martin Varsavsky, serieentreprenör.  Han hävdar att det sämsta ett start up företag kan göra är att ta hänsyn till konjunkturer. Hög eller lågkonjunktur är irrelevant för huruvida man ska starta eller inte. Det är idén som ska vara bra, inte konjunkturen. Indeed!

Mest otippat på scen var Bai Kamara Jr , som också drog mest applåder av alla på SIME konferensen. Skön kille utan inlärda poser, med en sliten gitarr och med såå skön musik.

Starkast på scen var när en person från Ecpat inför en förstummad och förfärad publik berättar om försäljning av barn på internet. Jag ska bespara er detaljerna, men vill du skänka pengar för att förhindra något helt fruktansvärt så bidra till Ecpats verksamhet.

Sammanfattningsvis kan sägas att SIME även i år blev en mycket bra konferens med många nya vinkar på olika IT och kommunikationsfenomen.  Jag tycker också att det var starkt av SIME att upplåta sin arena till ett antal Non Profitföretag som fick interagera och ta del av all kunskap som fanns på plats. Vad jag saknade var fler kvinnor på scen. Flera tweets tog också upp detta i olika former. Det här är i och för sig inte unikt för SIME, men något jag tycker man ska beakta inför planeringen av  SIME 2011.

Alla möten är förutsättningslösa och ingen behöver känna att de binder upp sig för ett åtagande genom att medverka och komma med nya infallsvinklar. Däremot får kommunikations- och IT folk som går dit en chans att använda sin kunskap och erfarenhet in i något som kanske är större och mer värdefullt än den dagliga verksamheten hemma på kontoret.

Min yogalärare skulle betrakta det här som en form av karma-yoga, att bidra och göra något bra för andra för att erhålla personlig utveckling. SIME kallar det “Embracing digital opportunities to make the world a better place”.

Oavsett benämning så är idén väldigt bra. Jag kommer att gå dit. Hör gärna av dig om du gör mig sällskap!

Vad som behövs är mångfald i de team som bygger kommunikationen. Det funkar inte att bara plocka äldre damer och herrar med gedigen erfarenhet. Det funkar inte heller att bara bygga kommunikationsteam på unga sociala medie geeks, eller för den delen med bara marknadsfolk, bara PR personer eller bara webbarkitekter. Idag mer än någonsin behöver vi hela spectrat av olika kompetenser.

Vi behöver också lära oss att respektera varandras olika infallsvinklar och erfarenhet. Det senare är säkert det svåraste, inte sällan faller lysande kommunikationsidéer på människors rädsla för att samarbeta och släppa in personer som är starkt olika dem själva. Allt från direktörer till webbdesigners till reklamfolk till pressekreterare till facebookkampanjare till miljöchefer och många fler arbetar med kommunikation.  Det företag som hittar ett management som triggar dessa att fullt ut samarbeta och lyssna på varandra kommer att bygga framtidens starka varumärken.  De företag som lyckas med detta kommer också att kunna ta tillvara gammal och bra erfarenhet och kompetens och modifiera den så att den hittar sin plats i denna nya era. Jag kan i detta sammanhang inte låta bli att citera vad Pontus Schultz på Veckans Affärer sa på SIME konferensen i höstas:

“Media is in deep shit right now.  We have not been good at change and have not notices the changed media landscape in time. There is a risk that you forgot what you where really good at in the old world  in this transition era.”

Det stämmer väldigt väl på mediebranschen, men också på alla det stora företag som nu står på sina betongkolosser och varken tar sig frammåt eller bakåt. Personalen blir skärrad och ansvariga chefer håller krampaktigt i den makt och de resurser de har lyckats tillskansa sig. Risken är, precis som Schultz säger, att företag glömmer bort vad de egentligen är bra på, och fokuserar på att försöka vara interaktiva och skapa någon sorts modern kommunikation. Vinnarna i detta blir de företag som lyckas skapa en kultur som belönar samarbete och interaktion över avdelningar och hierarkier och som lyckas kombinera gammal erfarenhet med nya djärva grepp.

Ofta diskuteras hur man ska få traditionella organisationer att vilja ta till sig nya medier och nya sätt att kommunicera. Claudia Gonzales taktik var att tydligt tala om vad som kan uppnås med hjälp av sociala medier kombinerat med en rejäl dos skrämselprogaganda om hur mycket organisationen skulle tappa om man inte anpassade sig.  Gonzales fick med sig ett antal nyckelpersoner i UNHCRs organisation, med högsta ledningen i spetsen, och inledde ett samarbete med Nokia och Google Earth.  De skapade en kampanj som väldigt tydligt visualiserar situationen i flyktinglägren.  Google Earth markerade flyktingläger i olika delar av världen och de som bor i flyktinglägren fick telefoner med vilka de kunde ta bilder och dokumentera sin verklighet.  På detta sätt fick den som gick in på Google Earth och zoomade in lägren  en väldigt konkret bild av hur situationen är och viljan att skänka pengar till UNHCR ökade avsevärt. Strategin var att nå den långa svansen av personer som gillar vad FN och UNHCR gör men som kanske inte alltid väljer att bidra. Gonzales: ville berätta flyktingarnas historier och vi ville skapa kontakter mellan givare och mottagare. För att skänka pengar så är det absolut nödvändigt att givaren förstår vart pengarna hamnar.

Samarbetet med Nokia och Google Earth kombinerat med ett Twitterkonto gjorde att UNHCR nådde 8 miljoner människor på 8 månader.  Ett bra exempel på hur kampanjer i sociala medier kan göra stor skillnad.

UNHCR Google Earth

Möjligheterna att nätverka har förändrats avsevärt. Via olika sociala plattformar delar vi tankar, skämt, arbete och vardag med väldigt många fler än vad vi umgås med i verkligheten.  Det är givetvis en ny situation för människans hjärna och sociala liv, som förändrar och påverkar oss.

Människan har en förmåga att göra flera saker samtidigt, en förmåga som säkert har bidragit till vår överlevnad. Skillnaden på dagens multitasking jämfört med gårdagens multitasking är att idag handlar det för många om att ständigt utbyta information om högt och lågt under all vår vakna tid.  Våra hjärnor är konstant påslagna och enligt Linda Stone tappar vi förmågan att vara här och nu, att känna in vad som är viktigt och att agera rätt på lång sikt.  Som exempel nämner hon vad hon kallar e-mail apnea – att vårt sätt att andas förändras och försämras när vi använder internet. Hjärnan blir stressad och urmänniskan i oss ställer in sig på flykt, samtidigt som vi sitter still och inte får utlopp för de stresshormoner vi har i kroppen. Det i sin tur ökar stressen än mer och minskar vår förmåga att tänka långsiktigt.

Stressen gör att vi tappar kontakten med oss själva och att vi lever genom våra nätverk. Vissa klarar av detta, ofta till följd av att regelbundet skapa stillhet omkring sig och stänga av informationsflödet, medan andra tappar förmågan at prioritera och tappar syfte och mål med sina liv. Stone menar att det inte är en slump att mängden människor som utövar yoga och mindfullness har ökat markant under senare år och hävdar att det är ett sätt att balansera det informationsöverflöd vi lever i. Att stänga av och andas skapar utrymme för själen.

Sociala nätverkande är värdefullt, det är ett demokrativerktyg och sociala medier ökar kravet på att företag ska agera transparent. Rätt använt av användare som har hittat sin inre kompass kommer sociala medier och internet att påskynda processen mot ett och mer långsiktigt hållbart samhälle. Stone menar att sociala medier har en enorm påverkansfaktor och nämnder exempel där människor genom att skapa kritiska youtubefilmer har fått företag att ta mer ansvar. Samtidigt understryker hon att för att vi ska kunna hitta vägar till ett långsiktigt hållbart samhälle måste vi använda sociala medier för att inspirera och visa bra exempel snarare än att jaga företag och varumärken med blåslampa. Ta ett djupt andetag och använd sociala medier för att inspirera till att göra rätt och berätta det som är relevant.